Skepp Ohoj!

Jag har en båt! Eller, rättare sagt. Jag har en plastbalja som flyter. Skulle man slänga upp den på taket på bilen, så skulle folk tro att det är en takbox. Alltså, den är inte speciellt flådig.

Hur som helst. Eftersom jag har en båt, så är jag oxå medlem i en båtklubb. Och det där låter oxå helt fel. Det är inte märkvärdigare än att jag har tillgång till att knyta fast min båt vid en brygga vid en insjö som heter Drevviken. Men eftersom jag är medlem i en "båtklubb", så är jag oxå automatiskt båtägare. Och då får jag en tidning hemskickad varje månad som heter Båtliv.

Det är lite som att skicka ut Socialdemokraternas partiprogram bara för att man är medlem i facket.

Men, jag bläddrar glatt i denna tidning och tittar förnöjt på alla fina bilder, eftersom jag kan inte läsa den. För den är inte skriven på svenska, utan den är skriven på båtspråk! Och båtspråket är ett helt annat språk än vad vi landkrabbor är vana vid.

Ta ett exempel, i ett reportage tar man upp den lilla pärlan Utö. En normal tidning hade skrivit, Utö en liten ö utanför Haninge. Kort och konsivt. Men i båtliv skriver man. Utö endast 28 distanser, 53 nautiskasjömil kordinat Lat N 59° 18′ 5″ Lon E 18° 5′ 25″.

Ni förstår, det är lite som att prata rövarspråk. "jojagog totalolaror rorövovarorsospoproråkoketot".

För några år sen fick vi låna en båt, som seglades till hamnen utanför Strand Hotell på Borgholm.
Och redan där insåg jag att man är av två olika världar om man har båt eller om man håller sig på land.
För när jag skulle upp till hamnkapten och göra en anmälan om att vi hade ankommit blev allt fel.

Föresten var inte hamnkaptenen en ståtlig, väderbiten man med stora polisonger som rökte pipa med en papegoja på axeln och sydväst på huvudet, som man kunnat tänka sig. Utan en fjunig yngling från Byxelkrok som egentligen bara sommarjobbade.

Hamnkapten (ynglingen) frågade hur lång båten var? Jag svarade typ 8 meter.
Och här begick jag ett misstag utan dess like! Ja, nästan så man blev kölhalad.
För här pratar vi inte meter, utan här pratar vi fot!
Och sedan haglade följdfrågorna! Ligger du på svaj? Eller ligger du förtöjd på bryggan med för eller akter?
- Själv svarade man, vi ligger med en bredsida in mot kaj!
Hamnkapten ställer snabbt en motfråga på "båtspråk", styr eller babord sida?

Jag känner, ge upp! Jag är bara en vanlig kille från Farsta, det hade varit lättare för mig att checka in på Hotell i Koalalumpor och begärt glutenfri frukost med lakan tvättade utan sköjlmedel!

Och sedan är hela grejen med att ha båt, att man ska se ut på ett annat sätt, man ska se ut som typ Loa Falkman med seglarkavaj och snusnäsduk.
För här skiljer sig båtfolket betydligt från husvagnspacket. Här pratas rövarspråk om plotter, skota hem, ankarspel osv, osv och alla förstår varandra. Utom jag! Medans husvagnspacket snackar mer Bag in box viner, träningsoveraller och förtält. Det lutar mer åt ett språk som jag förstår!

Men även den mest oerfarna landkrabban kan ju bli imponerad av båtar.
Intill oss låg en smäcker båt med mycket kraft.
Så jag frågade ägaren, en bratt utan dess like, kan lätt varit Daniel Westling innan kungahuset byggde om honom till Robert i Boxer reklamen, hur fort hans båt gick?
Killen svarade lätt imponerad att hans båt gick i 120 knop, och dessutom har hans motor 645 KW, fast det var helt beroende på hur trimplanen låg...
Jag nickade förnöjt med svaret, och undrar än i dag hur fort den egentligen gick?

Så snabbt undrar man, när dom väl förtöjt sin båt och seglatsen är över för helgen och man beger sig upp till bilen! Vart ändras språket? Är det i samma ögonblick man lämnat bryggan? Där vatten blir till land?

För när dom sätter sig i bilen, säger väl dom nåt i stil med. - "Nu är det dags att åka dom sju milen hem till Stockholm i 140 knyck". Eller säger man fortfarande det är dags skota hem, alleman ombord, surra lasten på ruffen?

Vem vet? Jag är ingen båtkille, men jag får i allafall Båtliv en gång i månaden.