För ett tag sedan så tog jag med mina små gossebarn på teater. Och vi skulle minsann inte gå och se tummetott, eller nån löjlig 10 minuters föreställning på biblioteket i Haninge.
Nej, nej utan här skulle ses Bröderna Lejonhjärta på Stadsteatern.
Ja, här skulle det varas kulturella. Själv klädde jag mig i en svart parkas, satte på mig en svart skjorta och en halsduk knuten som bara kultureliten har.
Man ville inte se ut som den värsta trashiga förortspappan som man egentligen är.
Hur som helst, ni som minns Bröderna Lejonhjärta, minns säkert att det var den läskigaste av alla alster som Astrid Lindgren gjorde.
Ja, okej. Vissa tycker ju fortfarande att Emils pappas plöstliga vansinnesutbrott tillhör det värre slaget. Och jag är beredd att hålla med. Det kan verkligen inte ha varit lätt att ha borderline på den tiden.
Men, Brödarna Lejonhjärta är i grunden en tragisk historia. Den kantas av sorg, bedrövelse och onda människor. Död åt Tengil förresten!
Så vi bänkade oss på våra platser. Och innan föreställning började, så tittade jag mig nyfiket runt och insåg snabbt att det var väldigt få barn här. Och fanns det något barn, så såg dom ut som typ nåt i stil med Harry Potter.
Var snabbt tvungen att kolla på biljetterna att vi hade hamnat på rätt föreställning, och visst, stämde det. Men denna föreställning var visst från 8 år! Hmm, mina gossar är ju bara 5 & 7 år, men det här ska nog gå bra ändå.
Framför oss, hade vi dessutom fått en överklasskärring av värsta sort. Innan ens föreställningen börjar, vänder hon sig om och tydligt markerar ett "hysch" med ett skryngligt pekfinger framför läpparna för att jag sitter och gräver i en godispåse av papp.
Men så börjar iaf föreställningen! Och tänk er då att Thorsten Flinck har fått fria händer att regisera denna pjäs, kanske har Lars Norén haft ett finger med i spelet och fixat med scenografin. För hela pjäsen är totalt sjuk och skruvad!
Långa stunder är den helt svart och tyst, för att nästa sekund komma ett helt oväntat primalskrik från Norpans sida. Oskar, den yngste tycker att det är skit och väljer att somna, Viktor däremot får panik och blir livrädd. Han vill härifrån, och det är nu!
Men som snäll pappa man är, stoppar man ner handen i gottepåsen och vill ge honom en lugnande karamell. Och Överklasskärringen vänder sig om och "hyschar".
Och som grädde på moset, utbryter en gigantisk eld på scen! Viktor får ännu mer panik, och tänker. -"Helvete, nu börjar stora scenen på Stadsteatern att brinna, rädda det som räddas kan, jag drar"!
I samma ögonblick vaknar Oskar. Och börjar mumla om att han är hungrig, vilket han iof alltid gör när han vaknar. Och nu sitter man riktigt i skiten, för nu vänder sig både överklasskärringen och hennes vännina om och "hyschar" med mord i blicken.
Men som en gåva från gud, är första akten över, och mina barn fullkommligt jublar. Äntligen är skiten över! Vi reser oss upp klär på oss och går hem. Hade en jättestor lust att böja mig fram till överklasskärringen och säga att snart är det "hysch" från din sida och den är för alltid. Men som den goda medborgare man är biter man sig i tungan och går vidare.
Så på pendeltåget hem, undrar man om det inte bara hade varit enklare att hyra Natural born killer tillsammans med barnen, och bara haft en mysig eftermiddag ihop, med godis direkt ur påsen.
Och dessutom helt utan "hyschande tanter".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar