65 +

Denna blogg kommer att beröra ett hel generation.

Och ni som har en gammal kär morfar eller kanske en mamma i pensionsåldern bör sluta läsa min blogg här och nu!

Men på nåt sätt känns det känns som om det skulle kunna bli en politisk fråga för min del. Jag vet nämligen inte vilket parti jag kommer rösta på i höst, men den som lagstiftar om detta kommer garanterat få min röst, oavsett om det är feministiskt initiativ eller Sverige demokraterna eller förövrigt vilket parti som helst.
Jo föresten, undantaget är dock Centerpartiet. Sorry Maud!

Men mitt krav är att det gäller ett generellt pensionärsförbud, vardagar mellan 11-13. Inget stort krav, men ändå skulle det underlätta för oss "lunchuträttare" betydligt.

Aha, tänker ni, vi har med en åldersrasist att göra!

Nejdå, det handlar bara om att få en infrastruktur att fungera.

Alla vi som har ett arbete, och kanske en massa saker att göra på sin fritid vet att i bland måste man uträtta saker på lunchen. Då har vi 60 minuter +/- fritt att disponera våran tid. Och i dag behöver vi inte, tack och lov inte besöka banken lika ofta som för 10 år sedan, men det händer ändå att vi måste ta oss dit. Någon gång mellan 10-15!

Hur som helst, när man slänger sig i bilen och ska uträtta en massa saker på lunchen vill man ha fri väg, allt ska funka enligt plan "tjoff poff". Vilket betyder att saker ska gå enligt planen man har, och dessutom smärtfritt.

Men redan när man svänger ut på den stora vägen, hamnar man bakom en Volvo 240 DL från 1982!

Och vad spelar det för roll tänker ni?

Jo, en Volvo 240 DL från -82 körs bara av tre katogrier människor.

1. Entusiasten, nån pervers typ som har en dragning till svensk industrihistoria.
2. Pundaren, har inte råd med något bättre, behöver bara en bil som funkar.
3. Pensionären, han som fick köpa ut sin sista tjänstebil.

Så vilket alternativ hamnade jag bakom tror ni???
Jo, bakom alternativ 3, helt rätt!

Vägen upp till centrum, kantas av ett hot för min tidsplan och försök till vansiga omkörningar, likt personen i katogori 2 uppstår.
Men för pensionären är det inte bråttom.
Nej, nej här finns all tid i världen. Dessutom är människan helt ovetande om att världen håller på att falla p.g.a honom, eller att det sitter en kille i bilen bakom honom och fullkomligt hyperventilerar!

Så när Volvon från 1982 blinkar höger, för att svänga in mot köpcentrat, så väljer jag att ta nästa parkering och tänker minsann genskjuta honom. För här ska uträttas ärende, dock 20 minuter senare.

Väl när jag kommer upp till på Banken inser jag att det mesta är grått och luktar malkulor! För här står en hel rad med pantertanter och gamla polare till Hjalmar Branting och ska göra bankärenden. Och alla vet vad det brukar innebära.
När nummer 223 plingar till, vaknar den som hade nummer 176 och sen är kommersen i gång. "Vi tar bara han före dig, han missade visst sitt nummer".
För bankpersonalen är väldigt tillmötesgående. Och det är dom, för att det finns ännu ingen lag hur dom ska handla med störande element förutom rånare.

Men, så gjorde jag mitt ärende klart och skulle "bara" dyka in i Telia butiken.
(12 minuter kvar av lunchen!)

Och då står han där, mannen med Volvo 240! Han har nämligen fått en mobiltelefon av sina barnbarnbarn i julklapp, men den funkar inte enligt honom!!!

Nej tacka fan för det, den har inte någon vridskiva, det går inte att att köra morsealfabetet på den och dessutom stör den ut farbrors hörapparat, och i värsta fall din pacemakern skulle jag sagt som butiksbiträde.

Men, nono. Här står en entusiastisk tjej i 20 års åldern och berättar för farbrorn han hans mobil minsann inte är nån skittelefon, utan att farbror både kan Twittra och och gå in på Facebook med den. Dessutom har den vanliga funktioner som T9 och Blutooth.

Och detta känns lite som att försöka få en gammal hund att lära sig nanoteknik!

Så efter 100 minuter är man tillbaka på jobbet, dessutom har man inte fått något i magen. En halvlattjo kollega hojtar till om något i stil med "långlunch i dag"?

Själv svarar man bitter, butter och med en blodsockernivå strax under noll!

"Nej, men det behövs fan en lagändring här"!