Varning för ras!

I dag hamnade jag i en märklig kö vid ett rödljus. För trots att det slog om till grönt, så flyttades sig inte bilarna framför mig. Sen blev det rött, och grönt igen. Men kön stod still.

Aha, tänker jag som är mycket smartare än andra bilister, någonting har hänt med bilen som står i polepositon. Dom andra, dvs dom osmarta bilisterna tänker så här. Vi tutar utav bara helvete, så kanske tryckvågorna gör att den biljäveln flyttar sig och vägen blir fri!

Men som den gode samhällsmedborgaren man är, går man ut och tänker hjälpa "bil nummer 1" att putta undan hans bil. Man tänker minsann visa god initiativförmåga, i tron på att någon annan bilist tänker hjälpa till. Och komma till insikt om att "okej, man kan inte tuta bort en bil, utan man måste asså putta bort den, smart kille det där"!

Ni fattar, man ville asså vara lite vardagshjälte. Hmm...

Men i samma ögonblick jag är precis bakom "bil nummer 1", så får den fäste och kan köra i väg, och det innebär att bakomvarande bilar kan köra i väg. Och det i sin tur innebär att min bil står 50 meter bort och nu blockerar all trafik.

Likt ett huvudgata i Marrakech, tutas det förbrilt nu!

Och här finns nu två alternativ att tillgå. Att vara cool, likt Michael Douglas i filmen falling down, och gå fram till första bästa tutare, öppna hans dörr, kasta ut föraren och slita ut hans tuta ur hans bil. För att markera vem det är som bestämmer här.
Eller nästa alternativ, att börja småspringa till bilen, för att inte mer än onödigt dra på sig ytterliggar köer.

Jag väljer det ocoola alternativet.

Helt utan att tänka på varför "bil nummer 1" satt fast börjar jag småspringa emot min bil, vilket resulterar i att jag halkar och slår på arslet i det grönjävligaste.
Så i stället för att bli en vardagshjälte, blev man helt enkelt en pajas med smutsig jacka och blöt i rumpan.