Insnöad

En del mäniskor har ett kraftig behov av att snöa in totalt på vissa saker. Dom blir rent av fanatiska, och det sunda förnuftet upphör helt att fungera.

Vissa blir hängivna fans av en idrottsklubb, och såna kallas supportrar, andra blir politiskt aktiva och kallas i slutändan för mytomaner.

Men sen finns det en grupp, jag inte kan förstå mig på. Och det är hundfanatikern!

Alltså, jag har absolut inget emot hundar. Det är oftast snälla, håriga och gulliga djur med en stor portion Damp. Ett trevligt sällskap om man inte har för stora krav. Mer än så kan jag nog inte säga att det är.

Men för hundfanatikern är det så mycket mer, det är allt i deras liv!

För en hundfanatiker pratar endast om sin eller sina hundar. Det finns inget annat som existerar i deras liv.

En hundfanatiker tror sig oxå att omvärlden är lika intresserad av hundar som den själv är.

Och det finns inga som är så rasistiska som hundfanatikern, den dömer ut raser och färger. Och för att inte tala om att man råka nämna ordet blandras. Där har dom synpunkter om dess existens, värre än i Tyskland runt 30-40-talet!

Jag hade en bekant som levde för sina hundar, och detta till trots hade den person en komplett familj, med vad allt det innebär. Men den visste man inget om.
Däremot visste man exakt vart och när hundarna hade bajsat och inte bajsat.

Den personen kom en gång hålögd och söndergråten. Man befarade det värsta, men det visade sig bara att en av hundarna inte hade kommit bland dom tio bästa under en utställning. Och domaren var som det sas, "totalt jävla inkompetent, och borde inte få syssla med sånt".

Jag spelade med och gav mitt medlidande. Men samtidigt var jag tvungen att fråga hur själva hunden tog det hela?
Jag menar, hur kul kan det vara att bli totalt sågad och utdömd? Man ser ju ständigt på TV hur människor fullkomligt bryter ihop efter sådan kritik.

Till svar fick jag "Men vadå? Han förstår ju inte sånt där, han tyckte ju bara det var roligt att träffa andra hundar, kanske lite för roligt".

Jaha, svarade jag, så vart ligger då problemet???

Och det skulle man ju givetvis inte ha frågat.

En hundfanatiker känns igen, även om den inte har sina hundar med sig. Är ofta klädd i en vindjacka med en stor bild av hunden på ryggen eller har på sin bil klistermärken med hundrasen, gärna följt med en klämmig slogan,
typ "Tax ska ni ha".....Fyndigt värre!

Dessutom brukar dessa förse sina bilar med klistermärket "Hund i bil", och uppmanar oss övriga bilister att ge dom mer hänsyn i trafiken.
Och det gör vi ju såklart, för vem skulle vilja vara med om en olycka där det finns hundar inblandade?
Med människor är det ju självklart en helt annan sak, vem bryr sig om dom? Dom kan ju ändå aldrig bli "Best in show".

Ni flesta har säker träffat dessa "hund fans" nångång. Dom finns på eran arbetsplats, umgängeskrets eller kanske i släkten. Och vad ni än gör, nämn aldrig Laika.

Och med dessa små rader om människans bäste vän blir jag säkert av med minst tre-fyra läsare bara sådär!